Coos Bay - Eureka - Fort Bragg

Coos Bay var ingen metropol, en liten fiskeby där det mestadels fanns motel och matställen för genomfart. Vi kom sent och när vi vaknade på morgonen gjorde vi oss klara och stack vidare söder ut. Vi tog sikte på Golden Beach där vi hoppades att vi skulle kunna stanna en stund på stranden. Efter en timmes körning, mestadels en bit innanför kusten, strax efter vi passerat 'Denmark' , kom vi till Port Orford.


Fortsatta läckra vyer blandades med djupdykningar in i skogarna och utmed vägarna skyltas med tips om avtagsvägar till utsiktsplatser. Vi gjorde säkert ett tiotal stopp på vägen och varje vy slog för det mesta den förra. Väl framme i Gold Beach bjöds det inte på så mycket plaja. Det blåste ganska friskt och stranden kändes inte så inbjudande. Vi fick tipset att sticka längre söder ut av en kille på bensinmacken, där vi tankade för under 6kr/l. Plåster på såren var synen av en stor rovfågel på nära håll. Sorten har vi inte lyckats komma på än.


Desperata försök att få med den på bild gjordes med blandade resultat. Ingen Mattias Klum direkt...


Nedan Cape Sebastian fick vi ett nytt försök att försöka få en närbild av fågeln. När vi parkerade dök den upp mitt framför oss. Med 'fel' objektiv på kameran blev inte resultatet optimalt eftersom tid inte gavs att byta. Det verkar dock som om det kryllar av dessa fåglar ut med kusten så fler chanser ges nog.



På stranden kunde vi hitta ett litet vindskydd så här hängde vi någon timme; solade, läste och fotograferade.


När vi fortsatte söder ut ändrade vägen karaktär och vi lämnade kusten och dök in i Redwood skogar. Gigantiska träd på över 100m. Mer av dessa skulle vi få se dagen efter...

Framme i Eureka promenerade vi runt och kollade läget. En väldigt sömnig stad trots att det var lördag. Vi bunkrade lite i en affär, läste in oss på vad västkusten har att erbjuda, fixade med kort innan vi gick och lade oss.

Trots att etappen från Eureka till Fort Bragg var ganska kort gav vi oss iväg ganska tidigt. Vädret i Eureka var blåsigt och inte speciellt varmt (~20) och enligt prognosen skulle det vara betydligt varmare neråt kusten. Vi tog av från Hwy 101 och körde in på rd 254, 'Avenue of Gigants', som är en lite väg som slingrar sig runt i Redwood-skogarna runt Hwy 101. Här skulle vi få se de gigantiska Redwood-träden på nära håll.


Så fort vi kommit in på 254:an radade sig de gigantiska träden upp sig. Skogen var tät och skyltar som krävde att lyset på bilen skulle vara på - något som inte verkar vara krav annars - dök upp titt som tätt.


En dryg timme snirklade vi oss fram på vägen. Mot slutet passerade vi en liten by som helt levde på turister som vill titta på träden. Där kostade vi på oss $4 för att få en bild när vi kör igenom ett Redwood-träd det skurit ett hål i. Bildbevis kommer senare.

Efter Avenue of Giants nådde vi snart Leggett och avtagsvägen till Hwy 1, nästan lika legendarisk som Route 66. I nästan 2,5 mil slingrar sig vägen höger och vänster, upp och ner i vansiniga kurvor. Vi klarade oss från illamående, men det var på håret. Ingen läsning i bilen direkt utan fokus med båda ögonen på vägen och stabilt grepp i ratten. Terese höll krampaktigt i passagerardörens handtag i svängarna. Obeskrivligt i ord så ett par bilder får göra jobbet.


Bilden ovan visar 1 mil av sträckan.


Något åksjuka efter en dryg halvtimmes snirklandes nådde vi kusten igen, och vyer som denna...


byttes åter mot vyer som denna...


Även om Hwy 101 var helt fantastisk, så var den inget mot vad Hwy 1 har visat än så läge. Tempot är lägre, men bilkörningen och vyerna är desto mer fantastiska. De knappa 4 timmarna det tog från Eureka till Fort Bragg var de mest intensiva i intryck hittills på resan. Imorgon, efter ytterligare 20 mil på Hwy 1, byts upplevelser i naturen mot upplevelser i storstaden. San Francisco står på tur. Där lägger vi upp fler bilder på Picasa.
Tills dess... smält inte bort i värmen hemma i Norden :)

Portland - Coos Bay

Portland bjöd på strålande väder när vi vaknade. Efter att ha fixat lite med korten - fler bilder från Seattle finns på Picasa nu, och Terese hunnit läsa lite i solen på balkongen - checkade vi ut, packade bilen och tog en promenad från hotellet till centrum. På vägen plockade vi upp lite frukost - eftersom det sällan ingår på hotell i USA - som vi käkade i en park medan vi fångade lite sol. På vägen korsade vi Willamette River som rinner genom portland.


Vi strosade runt i stan och försökte hitta Camera World för att se vad de ville ha för ett 35mm. Det visade sig att vi inte var de enda som var ute efter detta så vi gick därifrån tomhänta. Staden visade en blandad mix av människor, där klyftorna var synliga. Härbergen fanns det gott om, likaså de hemlösa sovandes på gatorna, men även den andra sidan "Down Town", där amerikanare shopping- strosade runt, joggade eller käkade lunch i de mysiga kvarteren runt Pioneer Place.


Efter lite mer strosande gick vi tillbaka till bilen för att bege oss upp i bergen och fånga en vy över staden. Detta visade sig vara svårare än vi trott, trotts instruktioner från hotelpersonalen. Till slut hittade vi till Washington Park. Väl där var vyn fin, men träd blockerade möjligheten till fina bilder. Rosenträdgården var dock väl värt besväret. Vår missvisande rutt i skogarna i West Hills av oss dock minnesväda vyer av murriga skogar och bergssluttningar som gav svindelkänsla (i alla fall hos Kalle).


Från Washington Park begav vi oss söder ut mot Coos Bay. Vi tog I-5 mot Salem - inte det utanför Stockholm och inte det i Day of our Lives - för att sedan lämna motorvägarna och svänga väster ut mot Newport och Hwy 101. Efter ungefär 15 mil tog vägen slut och vi träffade Stilla havet.


Hwy 101 slingrar sig ut med kusten. Ena stunden har man ett stup mot havet på högra sidan, andra stunden dyker man in i djupa, täta skogar. Detta pågick i dryga tre timmar och den ena vyn var bättre än den andra. Helt fantastiskt.


Efter nästan 40 mils körning nådde vi tillslut Coos Bay. En liten håla på knappt 17000 innevånare. Inget direkt matställe att käka middag på så vi nöjde oss, efter en fet lunch på Denny´s, att käka chips och kakor till middag.
Här stannar vi bara över natten innan vi sticker vidare söder ut mot Eureka. Halvvägs på vår 30 mil långa dagsetapp korsar vi gränsen mot Kalifornien.

Stockholm - London - Seattle - Portland

Efter ganska händelsefattiga flygningar landade vi i Seattle i tisdags 17 lokal tid. Sömnlös i Seattle var det någon som sa? inte vi i allafall. Vi var galet slitna eftersom klockan 'egentligen' var 02. Att ta sig igenom till tull och passkontroll gick hyfsat enkelt efter fågor om varför vi besöker USA, vad vi ska göra, vad vi jobbar med, om jag transporterade växter eller djur (som Terese fick förfrågan om) och vid 18 kunde vi hämta ut vår bil, en Subaru Impreza, på Hertz. Inga problem där heller och inte heller på vägen in till Seattle och vårt hotell. Vyn över Seattle som växte fram mer och mer desto närmare vi kom var hur cool som helst. Vi hittade ett parkeringshus bredvid hotellet. Från killen i receptionen fick vi reda på att man oftast kan stå gratis på gatan, så det kör vi på hädanefter, då vi betalade hutlöst mycket första natten för en ruta i ett parkeringshus. Man lär sig något nytt varje dag!


Vi tvingade oss att vara vakna till 22 för att försöka hitta rätt rytm, men likt förbannat vaknade vi 03 och trodde det var läge att gå upp. Vid 06 gjorde vi oss redo och drog ut på stan vid 07.30. Solen sken och vi käkade frukost vid Pike Place Market, en loppmarknad och turistfälla något kvarter från hotellet med utsikt över Elliot Bay.


Efter detta tog vi en promenad genom stan, som är relativt kompakt till ytan. Downtown, Space Needle och Capitol Hill, som vi till en början var npgon form av utkiksplats över staden, men i efterhand med lite läsning visade sig vara hemkvarteren för the gay community i Seattle.. haha. Mycket mysigt var det ialafall att gå runt bland både nya och gamla slitna villor. Vid Space Needle käkade vi lunch till Spanien - USA i Confedarations Cup. En plågsam tillställning med dryga amerikaner till bordsgrannar utan grundläggande kunskap om 'soccer'.


På eftermiddagen tog vi hand om alla kort vi tagit, ungefär 300 så långt. Vi hade sedan planerat att sticka till Kalles valda pärla i Seattle, ett måste för Anderssona som jobbar med flygplan; Boeings flygmuseum, Museum of Flight. Men då det stängde ganska tidigt så tog vi en bilutflykt till Ballard (statsdel grundad av nordbor) och sköt på museet till idag. I Ballard promererade vi i rosträdgården, tittade på båtar som passerade slussarna och beskådade laxtrappan och tillhörande laxar som vandrade motströms till sötvattnet i Lake Washington.


Vi startade morgonen på Klondike Gold Rush museet. Seattle var utgångspunkten för många guldgrävare i slutet på 1800-talet och blev vändpunkten efter depressionen. Efter detta stack vi söder ut till Renton där Museum of Flight ligger. Där bjöds inte bara på Boeings egna plan, utan även andra amerikanska plan och även ett par ryska.


Sedan bar det av mot Portland. De första milen ut ur Seattle förbi Tacoma var galna med högt tempo med tät trafik och 5-6 filer. Kvinnan som är vår ledguide via gps:n strödde på med beskrivingar för kalle att följa i det höga tempot på sexfilig motorväg: Håll till vänster, sväng nästa höger.... intressant att ta sig från vänster körfält till höger på 10 sekunder med mängder av gigatiska pick-ups och vans liggandes tätt intill. Men med fokus fixade Kalle detta utmärkt. Terese var moraliskt stöd i passargerarsätet med en bok i handen och tugummi i munnen, full tillit till sin chaufför. Detta lugnade sig och de sista milen flöt på fint med 107.7 i radion. En orgie av Chris Cornell, Eddie Vedder, Dave Grohl, Billy Corgan etc... Perfekt för en road trip. Björns skiva får vänta till California-vägarna! Vi suger på den godbiten ett tag till.

Avslutade dagen i Portland som var dagens mål,. Detta med en härlig middag i loungen intill East Burnside Street innan tröttheten smög sig på och hotellrummet blev slutstationen och ögonlocken föll ner. I morgon blir det Portland som får sin plats på vår karta över amerikanska städer vi upptäcker och njuter av för att sedan ta bilen vidare ner länst kusten - mot Coos Bay.

Väntan på boarding

Nu sitter vi på Arlanda och väntar på att få gå ombord BA771 mot London. Än har allt gått smidigt. Terese är inne på resans andra bok medan Kalle har laddat upp några bilder från midsommarhelgen på Picasa.

Midsommarhelg

Efter en trevlig midsommarhelg i den Kunglig Hufvudstaden börjar vi äntligen känna att resan är nära. Stress på jobbet med betygssättning och diverse projektavslut inför semestern har gjort att vi tappat fokus på resan men nu börjar lite resfeber smyga sig på. De sista inköpen är gjorda så nu är vi redo. Kl 07.25 imorgon lyfter vi från Arlanda, och via London tar vi oss till Seattle där svenskt sommarväder med 20°C sol/regn väntar.

Tack till våra snälla släktingar och vänner som tagit hand om oss i helgen och försett oss med mat och husrum. I vårt Picasa-album (länkat i menyn till höger) hittar ni snart midsommarbilder.