Los Angeles

LA var nästa anhalt. Vi kom upp från San Diego strax före 14 på tisdagen. Vi hade försökt att hitta lite schyssta kustvägar upp mot LA men det var inte lika lätt som det varit tidigare. Det slutade med att det blev motorväg mest hela vägen, vilket i sin tur ledde till att vi fick någon extra timme på stranden. Lite av kusten fick vi dock se när vi hittade ett par mil av Hwy 1 brevid I-5, som bland annat gick genom Laguna Beach (känt från MTV).


Efter ännu en mulen morgon hade det nu spruckit upp och det var varmt och soligt. Efter att ha haft en sagolik tur med parkeringen så checkade vi in på vårt hostel (motsvarande vandrarhem) vid Venice Beach i Santa Monica, nordvästra LA. Som sagt, ingen TV och inget trådlöst internet, men väl en egen dator på rummet så vi kunde ha lite koll på vad som hände i världen.


Vi stack direkt ut till stranden som låg 100m från vårt hostel. Solen stekte lite lagom, vinden fläktade, havet brusade och stressnivån var ganska låg...


När vi drog oss från stranden vid 18-tiden ringde vår Belgiske kompis Wouter. De hade precis landat, checkat in och var sugna på att äta middag. Han, vår andra vän från Wien, Pieter och deras tre tjejkompisar kom till oss i Venice. Vi trog en promenad på längs stranden och tittade på alla bohemer som hänger där. Ett väldigt spektakel. Efter att vi ätit på en kinarestaurang följde vi med dem tillbaka till deras hostel i Hollywood. På kartan såg det ut att ligga ganska nära Venice, men det tog en halvtimme med deras GMC Youkon (en bil som får en Volvo XC90 eller Audi Q7 att se ut som en Fiat Panda).


Väl i Hollywood gav vi oss ut för att kolla läget. Efter en runda på Hollywood Blvd och The Walk of Fame kickade belgarnas jetlag in och vi drog oss tillbaka till Venice.

På onsdagen begav vi oss till Beverly Hills och Hollywood. Efter en 45min bussresa (bilen fick stå kvar på den grymma parkeringsrutan vi hittat) kom vi till Rodeo Drive i Beverly Hills. Efter att ha gått igenom några villakvarter kom vi upp till det Rodeo Drive förknippas med mest, shoping. Här slåss Gucci, Prada, Chanel, YSL m.fl. om uppmärksamheten. Inga märken i vår prisklass, men intressant att skåda. Vi gick vidare mot Robertson Blvd, på kartan en kort prommenad men en timme krävdes nästan, i den vid det här laget ganska varma solen (~28°C). På Robertson Blvd finns lite mer billiga och alternativa märken, t.ex. svenska WE.


I Beverly Hills var läget ganska lugnt och anledningen till detta var nog en viss minnesstund för en ganska känd popartist. 700,000 ska tydligen ha tagit sig till Staples Center (normalt hemmaarena för Los Angeles Lakers). Kanske var det bristen på folk som gjorde att vi av en slump kunde springa på våra belgiska kompisar igen.


Från Beverly Hills tog vi ytterligare en buss upp till hjärtat av Hollywood och the Walk of Fame som är den del av Holltywood blvd där man har lagt ner stjärnor i trotoaren med kändisars namn på. Här var det gott om människor och ett visst kaos rådde.


Störst kaos rådde, kanske inte helt oväntat, vid Michael Jackssons stjärna utanför Grauman's Chinese Theatre, brevid Kodak Theatre där Oscarsgalan hålls. Här hade man fått arrangera köfollor för besökarna som ville lämna blommor och fota sig (ofta gråtandes) brevid stjärnan. Överallt fanns folk med T-shirtar till hans minne och hans storhet gick inte att ta miste på. Plastikoperationer, misstänkta barnövergrepp och anant verkarde ingen minnas.


Efter att på en ganska kort stunden fått en ganska stor överdos av Hollywood drog vi oss tillbaka till kusten och Santa Monica. En timmes busstur tog oss till down town Santa Monica och strandområdet där piren går ut i havet. Här hängde vi en stund och beskådade stranden, nöjesfätet och turisterna innan vi drog oss tillbaka till Venice.


På torsdagen drog vi oss mot Las Vegas med ett uppdrag kvar: att se Hollywoodskylten. Enligt en sida på nätet skulle Hollywood Forever Cemetary vara ett säkert kort. Och visst kunde man se skylten en halvmil bort, även om smoggen störde aningen... Uppdraget var i alla fall avslutat.


När vi senare körde mot Las Vegas och kommit en bit ut i öknen slogs vi av vad blå himlen var. Vi insåg att det var första gången på ett par dagar som vi verkligen kunde se den ordentligt så bilden ovan är ganska talande för hur det är i Los Angeles (i alla fall under heta sommardagar).